Handling: Donna (Dee Wallace) finner sig fast i sin bil tillsammans med sin 6 åriga son. Bilen vaktas av Cujo, den nästan 100 kilo tunga st Bernad hunden nu driven vansinnig av rabies.
Recension: detta är en lyckad filmatisering av Stephen Kings bok med samma namn om en mors kamp för att rädda sin sons och sitt eget liv. Alfred Hitchcock använde ofta stillgreppet: en helt vanlig person som blir inslängd i något ovanligt och skrämmande. Cujo funkar på samma sätt. Dee Wallace spelar en uttråkad hemmafru som för att luckra upp tristessen har startat en affär med snickaren. Allt det kastas ut genom fönstret när hon ställs inför krisen när hunden attackerar. All drama, intriger, lönger och lust ställs åt sidan för ren överlevnad.
Hennes kamp blir också en form av botgöring för hennes felsteg. Som publik är det lätt att inte sympatisera med henne i början då hon är otrogen. Men under hennes kamp mot Cujo för att rädda sin sons liv får hon tillbaka publikens sympatier, åtminstone fick hon min.
Filmen är trogen boken med få avstickare för filmisk effekt. Skådespelet är exelent, framför allt från den 6 åriga Danny Pintauro som spelar den jättesötta sonen Tad. Filmen har också en känsla av autencitet vilket ökar spänningsmomenten. Detta är för mig en mycket spännande och välgjord film. Väl värd att se eller se om.
Betyg: 
av 5
